Juli-Augusti 2006

3 juli var det dags igen för öroninflammation. Återigen i vänsterörat där röret trillat ur. Inflammation nr 3 efter röret.. Han var febrig varje helg 5 veckor i rad men vi fick aldrig någon förklaring på varför. Febern låg mellan 39.5-40.5 konstant fredag-söndag varje helg.

Maj-Juni 2006

I maj fyllde mamma 25 år och vi tog en båttur till Oslo. Kevin älskade det! Han fick öroninflammation nr 2 efter att röret trillat ur. I juni så var Niklas pappaledig i 2 veckor, vi flyttade och sedan gick jag hem från jobbet och Kevin blev storebror till Melanie som föddes den 15/6. Han är en stolt storebror. Resten av juni avlöpte utan problem!

Mars-April 2006

I mars började Kevin heltid på dagis, 7,15-17 och det gick bra... om man bortser från att han fick en affektkramp bara några dagar in i mars. Han var febrig och hostig ganska mycket och det blev en hel del vabbande. Den 18/3 trillade röret i vänstra örat ur örat och det rann ganska mycket var och blod ur örat. Niklas och Kevin besökte barnakuten där de ville ge Kåvepennin, men det tål inte Kevin så Niklas vägrade ta emot receptet. Odling togs och senare i veckan fick vi svar att det inte var kåvepennin som skulle ges utan vi fick annan antibiotika och sedan blev örat bra igen. I slutet av april kom första öroninflammationen efter att röret trillat ur.

Januari-Februari 2006

Kevin flyttade i början av året från spjälsängen till växasängen och det gick bra. Han godkände den direkt, men samtidigt så började han springa upp och ner varje kväll och nattningen blev svårare och svårare nu när han kunde springa upp hela tiden. Men han sov jätte bra i den. Han hade mycket problem med tårkanalerna och ständigt gula ögon. Vi bestämde oss också för att sluta med Semper Barnsondnäring och försöka få honom att äta mer vanlig mat. Till en början gick det trögt, men blev bättre och bättre. I slutet av januari fick han stora problem med magen och fick åka till barnakuten 5 ggr under en vecka för att tömma en totalt förstoppad mage. Problem som kommer och går... Mest troligt pga att han äter för dåligt så att tarmen inte kan dra åt sig tillräckligt med vätska.

I början av februari togs det nya allergiprover som visade positivt på ägg, sojaprotein, pälsdjur och pollen. Han var ganska dålig i astman och vi fick besöka barnakuten några gånger för att inhalera och få kortison.

November-December 2005

Sjukdomarna fortsatte att komma även i november och december. Förkylning på förkylning. Vi fick därför ställa in vaccination nr 2 och flytta fram den en vecka. Direkt efter den så blev han förkyld igen. I november var det inte många dagar han var på dagis. Det var nästan likadant i december. Och var han inte själv dålig så smittade han ner andra. Julen var konstigt nog frisk för att sedan i mellandagarna bli dålig, riktigt dålig. Astman var allvarlig och tillslut fick han penicillin eftersom han hade fått inflammation i luftrören. Ögoninflammation trodde doktorn också att han hade. Men som tur var så var han ganska frisk när det vankades nytt år. Nu får vi se vad det nya året kommer att bjuda på. Kevin kommer i alla fall att bli storebror i juni!

Oktober 2005

Vi var på en läkarkontroll på öron/näsa/hals i början av månaden och då bestämdes det att man skulle skrapa bort polyperna samtidigt som man satte rör i öronen, därför så ställdes operationen den 31/10 in eftersom det blev en "större" operation och då görs det på dagkirurgin istället för på Öronmottagningen. Vi fick veta att vi skulle få hem en kallelse med ny tid. Innan vi ens hunnit tillbaka till jobbet så ringde de och frågade om vi kunde tänka oss redan på tisdagen veckan därpå, den 11:e oktober. Givetvis tackade vi ja, ju tidigare desto bättre. Men oron var stor för att Kevin inte skulle vara frisk nog, han hade varit mycket förkyld den sista månaden. Men när tisdagen kom var han faktiskt frisk och operationen i sig gick bra, tyvärr vaknade han upp under narkosen vilket resulterade i en rädd och ledsen kille. Men när vi väl kom hem vid lunchtid så sov han i 4 timmar och var sedan sig själv igen. Behövde inte ge honom minsta lilla smärtstillande. Jätteskönt. Han har blivit en helt annan Kevin sedan operationen. Han pratar för fullt med 2-3 ords meningar och det är massor med nya ord som poppat upp från ingenstans. Vi ska på återbesök till Öronläkaren någon gång i slutet av november/början av december.

På måndagen v. 43 fick han två vaccinationer, en mot Pnemunokocker och en mot influensa. Han kommer den 21:a november att få vaccination nr 2 mot influensa samt vaccination emot hemofilus influenza typ B (man blir vaccinerad mot den vid 3,5 och 12 månaders ålder men Kevin ska få ännu en vaccination mot den.) 16:e Januari ska vi träffa hans barnläkare samt en läkare som är kunnig inom immunförsvarsbrist.

Maten fortsätter att funka bra och det är så roligt att se honom att äta, som vi har längtat efter det. Givetvis är det inte fulla måltidsdagar än utan det är ibland 1 flaska sondnäring per dag som han äter, men han äter nästan alltid lunch och för det mesta även middag, på morgonen äter han faktiskt frukost på dagis ca 1 timme efter sin vällingflaska och ibland vill han även äta frukost med oss, framförallt på helgerna när vi har lång tid på oss att äta. Han har blivit duktig på att äta borta bland folk också, han äter bland annat jätte duktigt hemma hos både farmor och mormor och visar ett stort intresse för mat. Favoriten är fortfarande makaroner med Ketchup och/eller Makaroner med köttfärssås... Det slipper man ju framförallt att tugga. Inom frukt och grönt så älskar han vindruvor och Clementiner men grönsaker är inget intressant. (Undrar vem han har fått det av? *sneglar på pappan*)

September 2005

Det har blivit konstaterat att Kevin har allergi mot bland annat pälsdjur och vi fick tyvärr lämna bort vår katt. Hans astma har tyvärr också blivit sämre. Under juli månad gick han med gips på vänster ben eftersom han trillade och fick en fraktur på under-benet. Benet läktes på 3 veckor och han springer som aldrig förr. Han pratar väldigt mycket men det är inte mycket man kan tyda, förhoppningsvis blir det bättre när han blivit opererad i öronen.

Maj 2005

Kevin äter fortfarande Semper Barnsondnäring 1-2 ggr dagligen, morgon och kväll dricker han Nestlé Fullkornsvälling. Han går på dagis mån-tors mellan 9-14 och äter lunch där. Har vi tur så äter han en portion lunch ca 1-2 dagar per vecka på dagis. Bra dagar, dvs de dagar då han ätit på dagis, brukar han även äta middag med oss hemma, annars vill han inte alls ha. Vi har kommit på att han älskar korv i alla dess former så det blir en hel del korv vi serverar honom. Han är störtförtjust i salta kex, så det får han också. Han äter ingen annan sorts kex, varken kakkex eller smörgåsrån. Det finns misstanke om pollenallergi och han har fått medicin utskrivet mot det. Han har även haft 6 öroninflammation i år (mellan januari och maj). Den 9/6-05 ska vi på besök hos en öron/näsa/hals läkare som ska titta på hans öron och utreda ifall det behövs sättas rör.

Vi går fortfarande på matträning på Villa Maria, vi går en gång var 14:e dag nu.

Nerskriver under år 2004

Kevin föddes genom igångsättning i v. 37+0 och i v. 37+1 kom han ut till oss Han var inte stor, men inte liten heller. Han vägde 2835 gram och var 45 cm lång. Vi låg inne en vecka pga gulsot och amningssvårigheter.

Väl hemma så fortsatte amningssvårigheterna och jag fick pumpa ut min mjölk istället och tillmata med Nan (Bröstmjölksersättning). Kevin hade en svullnad under tungan som hela tiden växte och växte. Den 10/1-04, när han nästan var en månad blev vi inlagda på barnkliniken. Lillen var snuvig, hostig och åt inte. Samtidigt var jag själv väldigt dålig med 40 graders feber. Redan då hade koliken börjat, en kolik som visade sig skulle hålla på länge.

Vi fick en underbar barnläkare som hjälpte både Kevin och oss föräldrar. Kevin opererades i munnen på sin 1 månadsdag och cystan togs bort. Under första månaden hade jag inte kunnat amma ett enda fullständigt mål. Han sög tag, men släppte med en gång igen. Nu i efterhand har vi förstått att det berodde på cystan under tungan. Eftersom jag hade hög feber och var dålig så sinade också min mjölk och Kevin fick enbart Nan.

Samtidigt fortsatte han skrika sig blå varje kväll. På bvc bad de oss börja med mjölkfri ersättning. Nutramigen dög inte för vår lilla finsmakare så vi fick prova med Profylac och den dög bra. Men i samma veva började både vikt och längdkurvan dala.

Kevin fortsatte att skrika trots den mjölkfria dieten. Särskilt mycket åt han inte heller. Han skrek ca 6 timmar varje kväll och vi var så trötta allihop. Men glädjen fanns där ändå på dagarna. Då hade man glömt hur mycket han skrek kvällen tidigare.

När vi varit bortbjudna en kväll när Kevin var 3 månader och han skrikigt sig igenom hela besök gav vi upp. Vi var utmattade, ledsna och förvirrade. Vad skulle vi göra? Vi kontaktade läkaren vi hade när vi var inlagda. Han hjälpte oss med en gång. Vi fick massor av råd och tips som tyvärr inte hjälpte. Istället blev det värre och värre varje kväll. Då fick vi utskrivet medicin som Kevin fick varje eftermiddag. Det hjälpte! Helt plötsligt fick vi ett annat barn.

Men vi fick inte bli glada så länge... Snart var det dags för ännu en sjukdomsperiod, som följdes av ännu en och så vidare. Lillfis var frisk en vecka i sträck om vi hade tur. Samtidigt var vi otroligt stressade av BVC som jagade oss med vägning och mätning 2 ggr i veckan eftersom Kevin inte växte som han skulle. Läkaren gav oss ett möte med en dietist och det är vi evigt tacksamma för. Vi fick utskrivet Semper Barnsondnäring. (Vi började med den när Kevin var 4 månader). Oj vilken fart han fick vår lilla älskling. Både vågen och måttbandet visade stora plus och vi var överlyckliga. Men så blev han sjuk igen. Och så dalade kurvorna igen. Så har det fortsatt. I slutet av maj -04 fick han 3 dagars feber. Vi visste inte att det var det utan åkte in till barnakuten då han hade 40.2 i temp och inte åt som han skulle. (läs, inte åt alls) Väl där blev han iproppad febernedsättande och vi blev hemskickade med en lapp med en tid dagen efter. Dagen efter kom vi dit igen och blev hemskickade med febernedsättande-tabletter. Sedan började helvetet. Kevin hade blivit smittad med Rota-Virus under något av våra besök på barnakuten. Vi blev inlagda på isolering och det var en helvetes vecka. Vi hade dock sådan tur så att "vår" läkare kom tillbaka från sin semester på slutet av vår vistelse på sjukhuset så vi hade bra kontakt med honom de två sista dagarna. Vår dietist var också en flitig gäst inne på vårt rum.

Sedan han föddes har han varit svår med maten. När han väl velat äta så har det varit små små mängder med många timmars mellanrum. Vanlig mat tvärvägras. Ingenting duger. Han har matvägrat i omgångar och är nu inne i en ny omgång som hållt på i 3 månader. Han äter mindre än hälften av den föreskrivna mängden sondnäring om dagen (Han äter den via flaska, inte sond i näsan.)

Så fort man närmar sig med flaskan eller skeden vänder han bort huvudet, kniper ihop munnen, sparkar, slåss och gallskriker. Det är omöjligt att mata honom. Vi blev rådda att försöka mata honom när han sov och det gick bra, så det har vi fått fortsätta med. Men ju äldre han blir desto svårare är det. Han sover mindre och inte lika hårt som tidigare. Vanlig mat vägrar han fortfarande. Har man tur så får man i honom 1-3 skedar fruktpure eller yoghurt. Då menar jag inte stora skedar, utan smååå småå mängder längst ut på en barnsked. Som ni kanske förstår så är det inte så lätt med ett matvägrande barn. Vi kan sällan åka hemifrån pga matproblemen. Det är en ständig oro för om han ska äta eller ej och äter han minsta lilla så blir man överlycklig men är extremt fixerad vid hur mycket han har ätit och hur mycket han ska äta. Vi slappna aldrig av.

Vi blev tidigt lovade allergiprover för att utesluta eventulla allergier. Men det blev hela tiden uppskjutet. De togs äntligen i slutet av augusti och provsvaren visade inga konstigheter. Vi blev också lovade inläggning med observation av matsituationen. Det skedde den 1-3 september. Det gjordes även en röntgen av matstrupe och magsäck och den var normal.

Det går inte en dag utan att jag undrar vad som är fel med vår lilla kille. Varför inser han inte att man måste äta och dricka? Vad är det som gör att han inte vill? Ja, den frågan lär vi väl aldrig få svar på. Tyvärr. Om man bara kunde få läsa deras tankar, så lätt allt varit då!

Allmänt om Kevin

Kevin är en söt liten krabat som kom till världen den 12/12-2003 kl. 05:28 på Helsingborgs Lasarett. Han vägde 2835 gram och var 45 cm lång. Han var egentligen beräknad till den 31/12 men eftersom mamma inte mådde så värst bra så sattes förlossningen igång i v. 37+0.

Kevin är väldigt lik sin pappa.... sneda lillfingrar, stora fotknölar, samma mun och käke och så underbart söt! Men han är lite lik sin mamma också... han har brunt hår och en jätte söt näsa som är på pricken lik sin mammas...

Mamma heter Petra och pappa heter Niklas. De träffades för några år sedan på internet och är sedan dess ett lyckligt par. De längtade länge efter en liten bebis och till slut kom lilla Kevin till.

Mamma pysslade mycket med datorn innan Kevin kom ut. Hon gjorde mycket hemsidor och pratade med vänner inne på Babyboom under dagarna. Pappa jobbar som it-ansvarig på ett Kemi-företag och satt så klart mycket vid datorn han med. Mamma gillar att sjunga mycket så Kevin fick höra mycket skönsång under sin tid i magen.

Tillsammans med mamma och pappa bor också katten Bilbo. En halvgalen katt som gillar att leka med sina leksaksmöss samt äta kokt smörgåsskinka.