Min förlossning

Den 11/12 v. 37+0 blev jag inlagd för igångsättning.
Vi skrevs in 08:30 på förlossningen och fick ett rum längst nere i korridoren med sundsutsikt. Jag fick träffa först en barnmorska som kopplade ctg och lyssnade lite. Hade lite förvärkar men inga starka alls. Sedan fick vi träffa läkaren som önskade oss lycka till. Ingen undersökning behövdes göras tyckte han.

Kl. 10 fick jag 2 vaginatorer uppförda bakom livmodertappen som då var halvfast, 2 cm lång och öppen 1.5 cm.
Fosterläget ansågs rörligt. Alltså inte ruckbar eller fixerad som de tidigare sagt.

Efter ca 2 timmar började jag få sammandragningar. Men inget mer hände. Vi promenerade runt lasarettsområdet samt inne på sjukhuset. Var även och hälsade på Niklas mamma på hennes jobb (hon arbetar på lasarettet.) Kl. 16 undersökte de mig och satte de upp 2 nya vaginatorer men jag hade inte öppnat mig alls. Kl. 17 började värkarna komma igång. De var då väldigt oregelbunda men gjorde väldigt ont. Vi satt ute i tv-rummet och tittade lite tv. Läkaren kom in och hörde hur det var med mig innan han gick hem för dagen. Kl. 22 undersöktes jag igen men hade inte öppnat mig alls. Vi förväntade oss att vi skulle få åka hem igen påföljande morgon och sedan bli igångsatt igen om några dagar. Under hela kvällen spydde jag som en kalv. Jag hade så ont av värkarna. Jag ställde mig i duschen för att försöka tämja värkarna lite. Duschen hjälpte inte alls och jag satte mig i sängen igen. kl. 22.40 gick vattnet. Jag trodde att jag råkade kissa på mig när jag spydde, men det rann och rann och rann. Niklas blev helt chockad och skulle kontakta personalen, men det tog lång tid innan han hittade larmknappen. Långt om länge kom en sköterska in och hjälpte oss. När jag ställde mig på golvet var det som om en ballong exploderade, golvet blev dyblött. Sköterskan bäddade rent i sängen och jag kunde sätta mig där igen. Kl. 00:30 fick jag värkstimulerande dropp och kl. 01 så hade jag etabl. värkar.
Då började jag med lustgasen men den hjälpte inte. Istället spydde jag fortfarande av smärtan. Kl. 03 undersökte de mig igen och då var jag öppen 3-4 cm. Då bad jag om Epidural men de sa att jag var öppen för lite för att få det eftersom den kan stoppa värkarna om man har otur. Strax vid halv 4 började jag förstå hur lustgasen fungerade. Jag halvsov mellan värkarna. Vid en kraftig värk andades jag lite för mycket i lustgasen och slutade att andas av mig själv. Var borta i ca ½ minut så barnmorskan fick enligt Niklas slå igång mig. Själv har jag inget minne alls av det. Kl. 4 var det fortfarande bara 3-4 cm öppet. Jag fick fortfarande inte epidural. Kl. 05:15 var jag fullt öppen och började krysta. Ingen Epidural hann jag få.

På första krystvärken kom huvudet fram, men åkte in igen. På andra krystningen hände ingenting alls. På tredje fick jag uppmaningen att ta i för kung och fosterland och hoppsan, där flög det ut en liten bebis. 05:28 föddes vår lilla Kevin. En underbart fin liten pojke. Pappa Niklas fick klippa navelsträngen och 05:36 (8 minuter senare) kom moderkakan ut av sig själv. Behövde inte ens krysta ut den. Den var enligt BM fin (vi ville inte se den) och hel.

Jag hade inte spruckit något alls, däremot hade skalpelelektroden rivit mig på två ställen och då fick jag ett stygn / sår. Vi fick in brickan med cider, flagga och mackor men jag hade inte ro att äta något. Vi hade ju fått en son!! Niklas ringde runt till de flesta, jag hade inte tid. Jag hade fullt upp med att studera vår lilla bebis. Jag kunde inte fatta att vi faktiskt fått en son, precis som jag trott hela tiden.

Ca 1½ timme efter att lilla Kevin kom ut så reste jag mig från sängen och ställde mig i duschen. Det var så skönt men jag hade lite eftervärkar.

När jag duschat och klätt på mig mina vanliga kläder så kom en undersköterska in och vägde och mätte Kevin. De var lite oroliga att han skulle väga under 2500 och behöva ligga på Neonatal. Men han vägde 2835 gram och var 45 cm lång. Apgar blev 9-10-10. Jag förlöstes mot min vilja sittandes i sängen. Jag ville helst stå på knä men då gick hjärtljuden på Kevin ner så de tvingade mig att sitta i sängen. Han föddes med framstupa Kronbjudning och var jätte pigg efter förlossningen.

9 dagar efter förlossningen tappade jag ena stygnet och 11 dagar efter förlossningen tappade jag andra och sista stygnet. Kände mig helt återställd ca 1 vecka efter förlossningen.